lördag 30 juli 2016

Welcome to Sweden.

Ja, bättre morgnar har jag väl haft. Jag hatar när onödiga saker händer som gör att allt blir svårt och invecklat. När saker fortskrider trööögt och man inte kan ta tag i saker på en gång. Så lär det bli för mig fram till måndag, då inte ens i Stockholm fungerar nödvändiga saker som Post och Skatteverket under helgen. Förstås helt förståeligt, men ändå aningen jobbigt.

Jag steg upp imorse med tidsoptimisten påslagen igen. Ni vet hur det har gått när det har hänt tidigare - ofta i samband med att åka tåg eller annat som inte väntar. Long story short - vi startade mot Kronoby flygplats en kvart senare än planerat. Jag åt min morgongröt i bilen och bannades när mamma inte körde 160 (helt legit...). Mitt flyg for 8:35 och 8:12 kom jag ingalloperande till check in. Med en väska med nästan 10 kg övervikt. Check in var förstås stängd, men hittade en vänlig karl som "jobbar där ibland" som vidare hittade en snäll tant som var väldigt förstående och lät mig checka in, bagage och allt. Det blev förstås aningen bråttom, så nån övervikt betalade jag inte för. Vad kan man när en ung tjej står och halvt bölar när hon är sen "p.g.a. strul på vägen" (en klocka som går för snabbt) och "flyttar till Stockholm idag och snälla snälla snällaaaaa jag måste få åka med"?

Glad i hågen satte jag mig på planet bredvid en bekant hemifrån som också var påväg hem till Stockholm. Väl framme hittade jag en taxi utan problem. Åkte hem och betalade rätt pris. Fick min 33 kgs väska baxad uppför trapporna och in i lägenheten.

Var fan är telefonen?

Telefonen åkte omkring i taxin förstås. Tänkte börja böla igen när jag inte tänkte få vårt internet att funka. Äntligen inne spammar jag min familj på FB för att få hjälp. Min syster ringer till min telefon och snäll-turken i taxin svarar och lovar komma tillbaka med den. Om han inte hinner komma direkt "så är den i säkerhet hos mig" (?). Jag tror på en snäll värld med snälla turktaxichaffisar. I do I do I do. Annars har jag både bil- och förarnummer att stalka skiten ur. Så tills vidare sitter jag här och väntar.

Kan ju också informera er om att jag INTE har fått mitt personnummer med posten. Istället har jag fått en fin lapp, helt utan avsändare, med frågan:


Vet inte om jag ska skriva svar där under och knuffa tillbaka den till utsidan av dörren. Welcome to Sweden, bara.

8 kommentarer:

  1. Alltså nää Cindy, nu tycker jag nog synd om dej! Men som an rejdiga kvinno du e så klarar du allt! Tsemppiä tsemppiä babe <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. He fixar no se! Får bara i närve tå allt gar så trögt :D PUSS <3

      Radera
  2. Blir lite kallsvettig bara av att läsa det här, hoppas allt ordnar sej! Jag har också lämnat en hel väska i en Sthlm-taxi en gång, fick dessvärre INTE tillbaka den... Fast en annan gång glömde jag plånkan på bussen i Sthlm (haha) och då FICK jag tillbaka den! Så ibland har man tur ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah nämen e de sant? :') Lite värre det än en telefon (som dessutom var en jätteledsen Lumia)!

      Radera
  3. Oj nej alltså, tänk vad man hamnar att tå ut med. hoppas åtminstone resten av flyttandet går smärtfritt! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det enda problemet är väl egentligen att jag inte kan öppna ett konto ännu på några veckor :/

      Radera
  4. men OJ NEJ! Hoppas allt löser sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, sakta men säkert :) Tur man har tålamod (not).

      Radera

Här finns rum för ett moi. Pling!