Det har väl pågått i all tid egentligen, diskussionen kring vad man får och inte får kommentera. Åsikter finns det lika mycket av som synvinklar på saker och ting. Men det känns som att det än en gång bubblar upp till ytan. Efter att Jennifer Aniston skrev sitt uttalande i Huffington Post om objektifiering av kvinnor och sig själv. Efter att Kissie efter många år av näthat plötsligt satte all in i kampen och var med och startade upp Skapa Skillnad. Efter att Yle skrev en artikel om Amanda Harkimo och hur hon hanterar hatkommentarer, och hur Johanna Dikert efteråt skriver en kolumn som försöker bemöta kommentarerna på artikeln kring Harkimo.
Åsikterna kring hur man får och inte får bemöta en offentlig person i kommentarsfält är tudelade. Endel anser att det är klart de ska lära sig ta lite skit. Eftersom de är offentliga personer och, så att säga, "putting themselves out there", så ska de kunna ta följderna av detta också, positiva och negativa. Speciellt ifall man, som Amanda Harkimo, har gjort sig känd främst genom dokusåpor och skvallerpress och sätter ut utmanande bilder på internet samt har sex i tv - då får man väl räkna med att det är helt kört. Hur kan man vara emot objektifieringen av kvinnor på samma gång som man är en som matar på objektifieringen, bild för bild?
Fokuset är ju liksom fel. Fokuset ligger på vad den kända personen gör. Vad hen säger. Hur hen klär sig. Det som jag - och vad jag förstår, även Dikert - försöker lyfta fram att det handlar inte om den offentliga personen. Det handlar om HEN SOM KOMMENTERAR.
Ingen har rätt att skriva elakt om andra i kommentarsfält. INGEN har rätt att behöva ta elaka, ouppbyggande kommentarer, vare sig personen är offentlig, bloggare, eller bara innehar ett facebookkonto med semesterbilder för närmaste kretsen. Varför ska vi ens säga "ja men det får hon väl räkna med", "det hör till det hon gör", "men det är bara så"? Det. handlar inte om personen som är halvnaken på bild. Det handlar om DIG. Dig som kommenterar. Dig som matar på halvdåliga skvallerartiklar med kommentarer om hur fula hennes hårda bröst här. Och jag skriver hennes, för tyvärr får (offentliga) karlar sällan samma objektiva, destruktiva kommentarer.
Skriver du en elak kommentar om en offentlig person, kunde du lika bra skriva det om din systers vän. När du skriver elaka kommentarer leder det till att du skapar ett godkännande bland unga människor, som ser att det är okej och gör samma sak. Generation för generation.
"Ja men man vet ju hur hon är, har inte du läst hennes blogg"
"Om man lägger upp sådana bilder kan man inte vara annat än horig"
"Det märks att hon inte har något under pannbenet, hon som gör så och så och så. Det står ju på hennes blogg"
"Är man med i Paradise Hotel är det nog enda man duger till".
Närhat är inte längre något nytt och vi har gått igenom samma sak tusen gånger. När ska vi börja tänka efter vilken typ av generation vi skapar med våra ord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här finns rum för ett moi. Pling!