Jag orkar inte träffa dig

Se där, jag är än en gång tillbaka. Sedan vi pratades vid förra gången har jag carpat väldigt lite, däremot har jag haft pulsen i halsen i några veckor innan höstlov. Inget intressant egentligen - har bara haft fruktansvärt mycket att förbereda med mellanbedömningar inför utvecklingssamtalen som kommer efter höstlovet. Tack gode gud är det färdigt nu för denna gång.

Jag har inte kunnat blogga - däremot har jag läst massor med bloggar. Man hittar mina tankar sammanfattade väldigt bra i Karolinas inlägg om bloggtorka och Linns inlägg om trötthet. Speciellt Linns inlägg.

För herregud vad trött jag var varit. För en vecka sen kom jag hem till Finland på höstlov, och jag har varit så helvetes trött. Jag har sovit 9 timmar per natt, men har fortsättningsvis varit dödstrött när jag vaknat. Jag har tänkt göra massor, men har i slutändan mest bara suttit i soffan eller på en köksstol. Tänkte träffa massa människor - orkade träffa kanske hälften av dem. Jag stickade en socka som blev för stor och grät som ett barn när jag insåg att den blev fel. Fysiskt har kroppen strejkat med förkylning och tredagars huvudvärk. Jag har inte ens orkat eller haft inspiration att träna. (!)

Det tog ca sex dagar för mig att kunna släppa tankarna på jobb. Det att jag äntligen orkar blogga och att jag har tagit upp stickningen igen är positivt. Jag orkar göra något kreativt igen, utanför mitt jobb. Men ifall jag inte har hört av mig eller inte orkat träffa dig under tiden jag har varit hemma så innebär det inte att jag inte vill träffa dig. Det innebär verkligen att jag bara inte orkar. Att det tar mer än vad det ger för tillfället, även om jag älskar att umgås. Det har varit väldigt viktigt för mig att bara få vara stilla och helst inte göra något alls. 

När jag kommer tillbaka i jobb väntar nationella prov och en hög med utvecklingssamtal. Jag skulle ljuga ifall jag skulle säga att pulsen inte går igång när jag tänker på det. Så innan söndag försöker jag att låta bli.

Men herregud vilken räddning höstlovet har varit för mig. Och hur mycket jag än försöker carpa, och hur mycket jag än älskar mitt jobb, så kan jag inte låta bli att tänka att det är mindre än 7 veckor till jullov. Jag är ändå otroligt lycklig över att få komma tillbaka till jobbet på måndag, så det handlar väl bara om att överleva sitt första lärarår tror jag.

En tröitt höstlovsselfie på he.

Vad jag håller på med

Har fått några HUHHUUUU VAD ÄR DET MED DIN BLOGG och jag bara SSHH. Nej men som sagt, uppdateringen suger lite ännu några dagar framåt. Det är jäkla mycket just nu genom att gradun ska vara inlämnad imorgon kl 15:00 (!!!!!!) och lägenheten ska helst vara urstädad på onsdag. Såaattää det är mest det som jag har hållt på med.

Har ändå haft en fantastisk helg. Kan summera den åt er i några bilder:

På lördag packade jag och Jessica ihop resten av min skit. Mitt liv rymdes på 1/3 av sovrumsgolvet. Jag var varit duktig på att rensa.

Vi skulle fira min födis lite i förskott och jag lovade ha med mig tårta. 

Beställde en Pavlova från Sweet Vaasa och den var helt BÄST.

Kakkukahvit (och senare mellanfest) med världens bästa människor. <3

Före mellanfest var vi och lyssnade på en pingla till Doo-Bop.

Jennys syster Josefin drog Eva Cassidy-keikka! Så otroligt, himla duktig. 

Sen hjälps det ju inte att hon är jäkla snygg också. och hade världens finaste skor.

Sen finns det inga bilder före dagen efter. Spenderade kvällen på Wild, sjöng karaoke och dansade tills klockan slog halv fyra. Bästa kvällen på länge. Bästa morgonmålet på bild.

Söndagen vigdes åt städningen. Fy sjutton. 

Tack till fina pappa och yngsta syster som kom och flyttade/hjälpte.

Bjöd dem på en svettig kebabrulle vid Pikku Quattro innan de åkte hem.

På kvällen kollade jag en halvtråkig Liam Neeson-film och färglade i min nya fina 

målarbok som jag fick av mina vänner i födelsedagsgåva. They know me too well <3

Vi hörs om ett tag. Måste pressa gradun nu.

När allt står en i halsen

Kvarg + plommon & två trötta smörgåsar

Ni ser ju redan på första bilden hur allt står till. Var är morgongröten? Stressen börjar verkligen göra sig påtaglig nu. Sov inte en timme inatt, låg och vred mig fram till att väckarklockan ringde 5:45. Fick ringa till jobbet och meddela att den här dan blir inte till något alls. Sov två timmar mellan halv nie och halv elva. Sen var det stopp igen.

Jag har varit sjukskriven för stress två gånger tidigare, en gång för grav stressreaktion, den andra gången strax innan jag sjönk ner i skiten igen, vilket fick den lite stoppad. Jag har även skrivit en avhandling om stress och utbrändhet. Det positiva är att jag känner mig själv och min stress bättre nu och jag vet var gränsen går. Då man blir likgiltig till allt och vill bara sitta för sig själv är det för sent. Är verkligen inte där än, kände mig till och med lite pigg med tanke på gradun då jag vaknade. Men sömnproblem är verkligen inte en bra bieffekt av stress. Inte halsont heller. Kroppen börjar fysiskt reagera på stress.

Så länge den höga stressnivån är kortvarig är det inte så farligt. Bara jag får bortstädat lägenheten och inlämnat gradun borde det lätta lite. Sen vill jag hemskt gärna få meddelande om ett erbjudande om lägenhet också. Men fram till tisdagkväll är det som att andas genom ett hål.