måndag 18 juli 2016

Identitetskris och bodylove

Försiktigt, försiktigt kommer jag tillbaka insmygande på bloggen. 10 dagar utan ett enda blogginlägg. Det är antagligen den längsta pausen jag har haft sen starten av cindymeC. Orsaken då? Jag vet inte riktigt. Har haft lite identitetskris i och med bloggens 1-årsfödelsedag på fredag. Det känns som att när man bloggar borde man vara nischad på något sätt, och jag vet inte riktigt vad min blogg är nischad kring förutom mitt eget liv. Är den "bara" en vardagsblogg? Eller vill jag att den ska vara något mer? Vad händer när jag börjar jobba som lärare - hur ska jag blogga då? Sexor kan googla nämligen. Antagligen bättre än mig.

Sen har jag även jobbat, varit på en minisverigeresa med mami och papi och sen bara jobbat igen. Det avspeglar också bloggpausen. Men störst av allt är krisen.

Jag vill ge så mycket mer än bara min vardag. Ifall det finns något som jag känner jag kan slå ett slag för så är det kroppsmedvetenhet. Att varje dag kämpa för #sizelycklig utan att det ska ha inverkan av siffror och kaloriräknande. Att hitta ett sunt vardagstänk där inte vikten är allt, men där man ändå tar hand om sin kropp genom träning och rätt ätande med rum för lite godis, ifall man så vill. Man behöver inte heller äta godis om man inte vill. Ibland är det bra att inte äta. Fast man vill. Allt handlar om rätt, sunt tänk och balans. Jag slår även ett slag för att våga vara en nejsägare, efter att ett liv av nästan bara jasägande gett mig övervikt och sjukskrivning för akut stressyndrom i ung ålder. Jag behöver inte vara alla till lags. Jag FÅR säga nej, och jag FÅR sätta mig själv på första plats när det behövs.

Kroppsaktivist och self-love advocate. Det behövs mera av oss. Speciellt med alla som sitter hemma och hatar sina kroppar och som inte går igenom en dag utan att många, många gånger tänka på hur man kan ändra på sig så att man äntligen kan börja älska sig själv. Jag vet vad det handlar om. Jag har varit, och ibland är, där. Det handlar om en daglig kamp.

10 dagar utan blogg har gett mig möjlighet att lite fundera och krisa över min blogg. Mitt första år tillbaka på bloggestraden har varit så annorlunda jämfört med när jag bloggade 2008-2012. Bloggvärlden är så mycket större och det finns en community som inte förr existerade i Svenskfinland. Pressen är helt annan. Kärleken likaså. Men likadant som jag försöker älska mig själv för den jag är i stunden, försöker jag även älska min blogg. Tack för att ni läser, handlar det då om vardagsinlägg eller djupa saker. Ni är guld.

5 kommentarer:

  1. Yass!!! Nischa bloggen kring kroppsaktivism och allt där omkring, jaaa!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okay babe cool down :')) <3

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Tycker din blogg e jättebra som den e! Tycker du bra ha lyckats visa vem du e i din blogg, å ja tycker du sticker ut (på ett positivt sätt!) vilke gör att man fortsätter klicka in sig här :)

    SvaraRadera
  3. Tack snälla, vad roligt med konkret feedback! <3

    SvaraRadera

Här finns rum för ett moi. Pling!