Rutiner gör mig levnadsglad

Spenderar för tillfället ett halvt dygn ombord på Grace innan jag äntligen är tillbaka i Åbo. Bestämde mig för att ha en träningsfri vecka förra veckan, och tänkte chockera mig själv med att avsluta denna måndag med att lämpa av väskan hemma och ta träningsväskan med till gymmet för 45 min cardio. Jag känner att träningspauser är av både gott och ont, men denna gång gjorde den mer bra än dåligt.

Under helgen som gått har jag varit mest glad, och då jag inte har varit glad har jag diskuterat det med T. En sak som har diskuterats under helgen är rutinernas frånvaro i mitt liv.

Jag är en rutinmänniska. Riktigt tråkigt faktiskt, men rutiner är det bästa jag vet. Att stiga upp och lägga sig relativt samma tid varje dag, att ha schemat späckat av saker att göra så att jag inte lämnar att sitta på rewen. Då jag jobbade mycket, studerade mycket och hade lite oplanerad tid mådde jag som bäst. Min träning funkar, mitt hälsosamma ätande funkar, jag får saker gjort. Jag jobbar bäst under press.

Jag gillar helt enkelt att veta vad morgondagen för med sig. 

Sen jag flyttade till Åbo har jag haft svårt att hitta rutiner. Detta beror på att jag har haft alldeles för mycket fritid (inget jobb, knappt någon skola). Det sjuka är att då jag har all tid i världen får jag inget gjort alls. Jag blir ett riktigt textboksexemplar av en soffpotatis. Lägger mig kl 03:00, sover till 11:00, tar mig möjligen till gymmet. Sen innan jag har duschat/ätit/gjort sånt som hör till är klockan 15:30. Jaha, inget plugg idag. Serier resten av dan. Uttråkad vid åtta. Gör nåt annat onödigt. Kommer igång igen vid 23:00. Lägger mig kl 03:00.

Så nu har jag (tack till min superrutinerade pojkvän) bestämt mig för att det räcker. Det är slut med dåliga sovtider och matvanor och all dötid som får mig att producera nada. Dags att vara tidseffektiv och planera mitt liv. Annars går jag fan under.