torsdag 6 augusti 2015

Om att klara en milstolpe i sin träning

De som känner mig vet hur jag har kämpat med min självbild och vikt hela mitt liv. Det är inte det jag vill prata om nu, min viktresa och min väg mot en hälsosammare självbild tar jag upp i ett annat inlägg. Det jag vill ta upp är hur det känns att klara en gräns.

I mars 2015 anlitade jag en personal trainer via wasa sports club, Ella Koistinen. När jag började var det för att jag ville tappa de sista 10 kg som jag ännu vill få bort. Det var liksom min utgångsidé. Ifall jag kunde behålla de muskler jag hade fått före det var det plus i kanten. Bort med fettet bara. Det är viktigast.

Jag hade min sista träningssession med henne i maj, och då hade jag gått ner cirka 6 kg. I början gjorde jag ett konditionstest, som även skulle göras i slutet. Jag beslöt mig för att försöka klara mig på egen hand under sommaren och ta kuntotestet nu i augusti. Idag var den dagen.

Sommaren med all grillmat och midsommar och whatnot + att jag har bott hemma med familjen har lett till att jag gick upp ca 4 kg. Kändes därför inte sådär helt hejsan att göra testet idag. Under tiden som jag har jobbat med Ella har jag ändå lärt mig att se på min kropp på ett annorlunda sätt. Den är mitt redskap, jag tränar för att bli starkare och för att orka. Därför gjorde jag även testet.

Döm om min förvåning när jag gick upp till "utmärkt" i flera muskeltester och klarade 1½ minut bättre på syreupptagningstestet. Det som dock har varit en av mina milstolpar, har varit att klara en push-up från tårna. En liten sak för vissa, stort för mig. Ella pushade mig och bad mig försöka, och med näsan i golvet insåg jag att "vad i helvete, jag kommer att slippa upp tillbaka".

Jag klarade fyra. FYRA. från tårna. Jag är så otroligt glad över mig själv. Det jag gör räknas. 

Med alla muskler och fett och allt därtill: du är bäst, kroppen.

2 kommentarer:

  1. Duktig Du!
    Sänd lite inspiration åt mig också :-)

    SvaraRadera

Här finns rum för ett moi. Pling!