torsdag 13 augusti 2015

Om att bli lämnad, fast man inte blir lämnad

Dörren gick igen och där var han borta. Jag tänker inte ljuga, det kommer att vara svinjobbigt att distansa det kommande året (minst). Åbo är inte så långt borta från Stockholm, men det spelar ingen roll egentligen, för han är ändå inte här. med mig.

Känner mig lite melankolisk för tillfället, som ni säkert märker. Tror stora chocken kommer nästa gång jag kommer hit och alla hans saker är borta, allt som blir kvar är mitt småplock. Jag vill klara av det här. Jag är inte rädd för att vara ensam, egentligen. Jag är mest rädd för att vara ensam när man egentligen inte borde vara ensam. Vet ni?

Tror ändå att vårt sabbatsår ifrån varandra även kan göra gott. Förstå mig inte fel, vi har ingen paus, vi älskar varandra och vill helst av allt vara tillsammans, men ibland går det bara inte. Livet vill lite annat. Vi har ändå turen att ha känt varandra så här länge och ha bott ihop i tre år, vilket jag tror gör oss starkare. Men vi är båda två väldigt självständiga individer i vårt förhållande. Jag har aldrig bott själv. Jag har aldrig behövt enbart se till mig själv, förutom under året i USA då. Men där var jag inte heller helt själv.

Åbo är ganska optimalt just nu. Jag slipper hem nästan när jag vill, det är inte såå långt. Båten över så är jag i Stockholm. Sen mitt eget lilla bo i mitten. Ifall nån av mina läsare har lyckade distansförhållande-stories att dela med sig får man gärna göra det.

Det kommer att bli bra.


8 kommentarer:

  1. Det kommer att bli bra!
    Vi har alltid haft vårt förhållande på distans, Wärtsilä jobb leder till det.
    I bland hatar jag det men för det mesta är det helt ok. Dessutom så "pratar" vi nog mera och bättre med varandra än många andra par, för då vi loggar in på hangout, skype, fb så är det tid för varandra.
    Känns surt ibland, tänker jag inte undanhålla!
    Kärlek på distans funkar då man är trygg i sig själv och litar på den andra.
    Sköt om dig/er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack <3 Jo, jag tror också att det är viktigt att vara trygg och kunna förlita sig på sin partner!

      Radera
  2. Jag och min pojkvän hade varit ihop i ett halvår när jag åkte till Usa som au-pair och nästa gång vi sågs var 8 månader senare när han kom och hälsade på mig. Vi är fortfarande tillsammans, fem år senare! För oss tror jag att det bara stärkte vårt förhållande för att det var en så stor prövning så tidigt i förhållandet. Vi skypade och skrev brev (han var i milin) så ofta som vi bara kunde. Sen när jag kom hem igen efter ett år flyttade vi ihop och det var bara dans på rosor för vi kunde verkligen uppskatta varandra och leva i nuet. Personligen tror jag att ett distansförhållande kan vara riktigt bra så länge man vet hur länge det varar och ser ljuset i slutet av tunneln! Då har man något att motivera sig med.....och förstås att man litar på varandra! All lycka till er, det går nog bra!

    Jag kommer ihåg annars när du var au-pair, jag läste din blogg då. Jag tror du for på samma gång som Krista, hon var au-pair i samma familj som jag, ett år före mig, 2009-2010. I Vermont.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, först av allt, vad kul med gamla bloggläsare! Jepp, jag var på samma gång som Krista :) men vad skönt att höra. Jag tror också att det kan vara bra för en själv att distansa lite.

      Radera
  3. Det kommer att gå galant Cindy!
    Själv har jag gubben i Oslo där han har varit ett år snart. Det har gått otroligt bra måste jag säga. Visst finns det dagar när jag bara skulle kunna skita i allt och ge upp. Speciellt är det såna dagar när man är på dåligt humör. Men vill man så kan man! Tänk tillbaka på de stunder när ni hade det riktigt bra och se framåt. Klarar ni det här, vilket ni kommer att göra, så kan inget komma i vägen för er senare heller.
    Sen håller jag fullständigt med ovanstående kommentar. Kommunikation är a och o. Är man dålig på det så lär man iaf blir kung på det. Och lita på varandra! Som ett plus växer man även som människa.
    Det kommer att gå bra. Sist och slutligen är det ju inte så långt till Stockholm :)

    / Malin N

    SvaraRadera
  4. Läs Jennifer Sandströms blogg! Om distansförhållanden, hon skriver väldigt härliga inlägg: jennifersandstrom.se

    SvaraRadera

Här finns rum för ett moi. Pling!