Jag har bott i Vasa i snart 10 år, flyttade dit när jag var 16. Vasa är ju liksom min hemstad. Jag har svårt att se mig lika bekväm någon annanstans. Flytten till Åbo beror på A) Skolan, främst, och B) Mitt och T:s distansförhållande blir inte helt lika... distant. Men ifall jag är helt YAHSS? Nja. Ibland, när man pratar med någon som har spenderat en längre tid i stan, får man höra lovprisningar om hur KIVA DET ÄR I ÅBO och VILKEN BRA STUDIESTAD och the list goes on. Måste dock säga att Åbo får nog allt charma skallen av mig för att det ska övervinna Vasa. Sen att jag flyttar dit helt ensam och känner cirkus noll människor där är ju lite spännande. (Hej, kontaktannons! Jag är nice.) Jag klarade mig helt ok i New York, så lite sorgligt är det ifall Åbo lyckas destroy me.
Sen om att bli färdig lärare. Jag längtarlängtarlängtar tills dagen då jag får min egen klass och får köra igång och faktiskt göra det jag ska göra. Jag är supernyfiken på vem mina första elever är, hur sammanhållningen i klassen är, vilka problem och framgångar jag kommer att stöta på.
Men jag är även scared shitless över att den dagen kommer att komma. Jag vet att jag kommer att vara en kickass lärare. Det är något som jag faktiskt är BRA på. (LOL ifall jag blir underkänd i avslutande praktiken nu....) Så jag är inte egentligen så osäker på mig själv, utan mer på allt som jag inte vet och inte har lärt mig än. Lite rädd för mina första arga föräldrar (för de kommer garanterat att finnas). Rädd för att fela. Känns ju som att jag precis var gulis, och ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan. Det sista året kommer antagligen att vara mest utmanande, i och med att jag enbart läser ämnesspecifika kurser inom finska. Men hej, det blir nog bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här finns rum för ett moi. Pling!