Det börjar bli dags för slutspurten inför höstlovet. Efter höstlovet (passligt nog) kommer alla utvecklingssamtal, vilket innebär att jag INNAN höstlovet måste få ihop ca 225 olika bedömningar. Innan det måste jag rätta och bedöma lite för många uppgifter. Man kan väl säga att jag nu får dra efter andan och dyka och hoppas på att jag kommer upp med livet i behåll (läs: med alla matriser ifyllda innan man går på ledigt) på andra sidan. Visserligen har jag även chansen att fylla i dem under höstlovet, i.o.m. att de ska vara inne på höstlovsfredagen, men tillåt mig skratta - hahaha. Tänker INTE sitta och tänka bedömning på höstlov. Hellre jobbar jag dubbla dagar de kommande två veckorna.
Jag förstår liksom nu varför man faktiskt behöver de där loven. Väldigt många icke-lärare tycker det är orättvist att "lärare är så ofta lediga", men herregud jag vill inte veta hur jag skulle må innan jul utan en vecka andningspaus i mitten. Inte i det här skedet av min karriär iallafall.
Under höstlovet kommer jag att åka hem till Finland. Jag ska umgås massvis med familjen och träffa alla fina vänner. Sen finns det en del bebisar som blivit till under tiden som jag har varit borta, så även dem ska jag hälsa på. Sen ska jag träna på mitt favoritgym, dricka vin och softa sönder. Andas. Sånt som känns behövligt precis då.
Jag älskar mitt jobb. Men gud vad det ska bli skönt att få pausa livet och allt här i Stockholm i sju dagar. (Jag vet att jag bryter mot hela mitt förra inlägg och tanken bakom genom att nu stressa fram två veckor i tiden, men vet ni - med allt som ligger framför mig är det svårt att känna sig meditativ. Lovar försöka carpa mellan varven, som ikväll.)
Här har ni då en fem år gammal höstbild på mig,
från då livet ännu var en klackspark mest hela tiden. Varsågoda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här finns rum för ett moi. Pling!