Vad året i Åbo gav mig

Nu har det gått lite över en månad sen jag flyttade bort från fina Åbo, staden där jag bodde allt som allt cirka åtta månader. Åtta månader kanske låter som en väldigt kort tid, men för mig var det ett mycket välbehövligt trekvartsår under vilket jag lärde mig mycket om mig själv. Ville få nerskrivet lite reflektioner kring det hela. Vad har jag fått ut av mitt sista studieår?

En ny och en gammal vän
Maria och jag har gått gymnasiet i Vasa tillsammans och var väldigt goda vänner. Efter gymnasiet tog livet olika vändningar för oss och även om vi fortsättningsvis var vänner hade vi inte mycket kontakt. När jag flyttade till Åbo var Maria den enda som jag kände i stan och vi återupptog vår vänskap. Hon är en mycket speciell vän som jag är glad över att ha hittat tillbaka till.

Lina, lilli. Läste hennes krönikor på Sevendays innan jag flyttade till Åbo och tyckte hon verkade tvärcool. Tänkte att hon verkar vara en typ av människa som man behöver ha i sitt liv. Plötsligt var hon med i min ämneslärarplaneringsgrupp, och sen blev livet som det blev. Det är något väldigt speciellt över att få nya vänner i vuxen ålder, man väljer dem på ett annat sätt än då man är yngre. Även om hon är sex år yngre har hon lärt mig så mycket om saker jag själv aldrig skulle ha tänkt på av mig själv, typ genusmedvetenhet och hur man kan vara feminist utan att vara den feministen.

Studieliv och utmaningar

Inför mitt sista studieår var inte min halare speciellt välfylld, och tanken var att jag under sista året sko sitz jääni. Det blev ju inte riktigt så (ty I'm not that kind of person) men några årsfester, sitzar och annat smaskigt Åbofestande hann jag nog med. Nöjd så, studielivet i Åbo är nog något helt annat än i Vasa.

Jag var med i FSLF-styrelsen under sista året och startade upp FSLFs ämneslärarverksamhet i Åbo. Här fick jag verkligen gå utanför min comfortzone för att våga och verkligen vara framåt, och jag är så glad över all den positiv respons som vi har fått. Andra saker som jag är väldigt stolt över är mitt vårvikariat vid Språkcentret samt att jag faktiskt klarade av mina finskstudier med tillhörande, finskspråkiga biämnesavhandling.

Kontakter

Mitt sista år har verkligen öppnat upp för ett helt nytt kontaktnät, både bland lärarstuderande och arbetande lärare. Jag har till stor del min tid i FSLF-styrelsen att tacka för detta, och när jag närmade mig examen fick jag jobberbjudanden från både höger och vänster, något som inte kanske är så väldigt vanligt som färsk lärare.

 

Tid

Under hela mitt vuxna liv har jag aldrig bott ensam. Jag har alltid haft endera kompisar eller familj att bo med, och sen flyttade jag ihop med Taneli år 2012. Under året i Åbo fick jag äntligen bo själv, och även om jag helst av allt vill vara med T var ensamheten väldigt välbehövd. Att bara ha sig själv att rå om och inte behöva tänka på någon annans behov var väldigt befriande. Minns när jag hade varit en helg i Åbo och mamma var lite orolig när jag berättade att jag bara hade suttit hemma och varit ensam. Känner du dig inte ensam? Nä, det var faktiskt mest bara skönt. Men absolut, det ska bli så roligt att återförenas med T i en gemensam bostad igen! Det är svårt att förklara åt andra att jag njöt av att vara ensam och behövde utrymme, även fast det aldrig var något fel på vårt förhållande.

Självinsikt

Jag klarar mig själv, och jag klarar det bra. Jag klarar mycket mer än vad jag själv tror. Året i Åbo skulle bli mitt mest tränade nånsin, men det blev inte så. Istället samlade jag på mig cirka 6 kilogram på grund av osammanhängande vardag, massa program och dålig disciplin. Men jag vet också att det är okej, och att man alltid kan komma igen. Livet går inte under, och även om jag har dåliga dagar ibland så är allt ändå mycket mer än min vikt. JAG är mycket mer än min vikt. Det är nog en av de största självinsikterna som jag har kommit till under året.

3 oktober 2015. Helt borta utan nån aning om nånting alls på Domkyrkotorget.