torsdag 26 maj 2016

En pizzabagare här bor i staden

Hej hej hemskt mycket hej. Här kommer för första gången på länge ett bildlöst inlägg. Har varit min första dag på jobb idag i 12 timmar och hela kroppen skriker efter sömn. Därmed kan jag nästan förutspå att de dagar som jag jobbar, iallafall när skiften är så här långa, kan det bli lite bloggfattigt ifall jag inte har hunnit tidsinställa. 

För de som har missat vad jag gör i sommar: jag bakar pizza i Vasa. 2010-2011 jobbade jag på samma arbetsplats som nu, och nu hade jag turen att få jobb där på nytt under sommarmånaderna (till typ tredje veckan i juli, sen blir det ju Stockholmsflytt). Vad kan jag då konstatera efter min första arbetsdag efter 4 års paus? Jo:

1. Orken är inte what it used to be. Jag är helt klart inte 20 bast längre. Minns inte att jag nånsin skulle ha varit såhär trött efter en "pitkäpäivä" (dvs. en jobbdag med dubbelskift).
2. Att baka pizza är som att simma eller cykla - när du en gång vet hur man gör går det inte ur händerna.
3. Hade hunnit glömma bort hur sjukt onajs det är att komma hem med mjöl i alla kroppens skrymslen och vrår. Mjöl tar sig verkligen in... överallt. Och håret! Denise (min vän och sommarkämppis) och jag konstaterade att går jag i duschen nu kommer mitt hår att forma sig till en deg.
4. Hade även glömt bort hur sjukt najs det är att vara alla barns största förebild p.g.a. min superkraft = jag kan kasta och fånga pizzor.
5. Jag är kanske inte världens bästa kock på hemmaplan, men pizza - det kan jag. Jag gör ursnygga pizzor. Ifall det är något att skryta med!
6. När jag var 20 önskade jag mig en utekväll efter jobbet, vid 25 önskar jag mig ergonomiska skor och en vetedyna. Ålderdoomi tar me.

Godnatt! Imorgon samma sak igen :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här finns rum för ett moi. Pling!