Januariböcker

Böcker alltså, he e liivi he. Jag försöker hinna läsa lite varje dag innan jag går och lägger mig, och jag märker att nu när det är lite tyngre att leva (hallå januarimörker och längtan efter bättre tider) så har jag ett behov av mer lättlästa böcker. Sen fick jag även tummen ur och skaffade BookBeat, en app för ljudböcker. Jag har hittills varit väldigt nöjd med appen, och lyssnar på böcker när jag pendlar till och från jobbet eller när jag går på promenader. Har tidigare varit väldigt konservativt inställd och tyckt att BÖCKER ÄR TILL FÖR ATT LÄSAS! - men säg den som inte kan ändra sig. Jag läser mindre än vad jag vill, och med ljudböcker hinner jag ta mig genom fler på kortare tid, heeehh. 

Förra året utmanade jag mig själv med att läsa minst 30 böcker, och även om jag är säker på att jag klarade det så har jag ingen aning om hur många det sist och slutligen blev. I år vill jag har bättre koll, och på samma gång kunna tipsa er om bra böcker!

Här är mina januariböcker, tips tips!

 

Jonas Gardell - Till minne av en villkorslös kärlek. Jag fick boken i julklapp av min kille och läste genom den under slutet av december. Det är en stund sen som jag läst något skrivet av Gardell, men hans bok var lika välskriven som vad jag tidigare upplevt. Boken handlar om hans mamma och hans relation till henne, men även långt om hans barndom och hans familj. Boken har lite mer än 500 sidor och känns emellanåt lite trögläst, men jag älskar hur han knyter ihop detaljer och händelser under bokens gång. Gillar ni Gardells tidigare böcker kommer ni även gilla denna.

Jane Green - Att falla. Boken handlar om en tjej som tröttnar på sitt stela liv i New York och flyttar ut till en mindre ort för att hitta någon mening med allt och leva ett mer stillsamt liv. Hon hyr ett litet strandhus av en ensamstående pappa, som är allt annat än lik henne till sättet. Ni kan ju kanske själva gissa vartåt historien barkar iväg... :) Boken var faktiskt inte lika lättsam som jag först skulle ha trott! Jag har läst några av Greens tidigare böcker, och jag gillar sättet hon skriver på. Slutet var också oväntat, vilket alltid är ett plus!

Lucy Dillon - Tango för vilsna själar. Lucy Dillon har blivit min go to när det gäller lättläst skönlitteratur. Hennes böcker är lätta att ta sig igenom, även om de behandlar ämnen som kan vara tunga. I detta fall handlar det om hur par efter en lång tid tillsammans sakta men säkert kan glida ifrån varandra, men även försöka hitta en gemensam väg tillbaka igen. Väldigt fin och feel-good bok 💓

Ljudböcker:

Joanna Bolouri - Jag kommer hem till jul. Jag gillar ju väldigt mycket chick lit-böcker som inte på något sätt är tunglästa eller långa att ta sig igenom. Jag såg boken i hyllan vid Ica Maxi och hittade den sen i min BookBeat-app. Jag var först lite misstänksam mot att lyssna på en inläst skönlitterär bok (ni vet, rösten som töntigt försöker agera ut repliker eller, hujamig, sexscener), men när jag kom igång så gick det ändå ganska lätt. Boken är lättsam och författaren skriver på ett uppfriskande ironiskt sätt!

Så lärde jag mig att älska mig själv - Linda-Marie Nilsson. Jag har följt Linda-Marie ett bra tag via sociala medier, och hade länge planerat att läsa hennes bok. Boken berörde mig väldigt mycket, speciellt i och med att jag själv kämpat mycket med självbild och kroppshets i min ungdom. Jag tycker nästan att boken borde ingå i kursunderlaget för högstadiet, så viktig känns den.

Viktig - från matmissbrukare till träningsförebild - Terese Alvén. Den här boken var nog den viktigaste för mig att lyssna genom under januari. Terese Alvén led under en lång tid av anorexi och mådde väldigt dåligt. Det som är intressant med ätstörningar är att det spelar ingen roll vilken typ av ätstörning du har - de utgår ändå från det samma. Även om Terese hade anorexi och jag har en ospecifierad ätstörning så kunde jag ändå känna igen mig i så mycket av hennes tidigare tankesätt och förvridna bild av mat och sig själv. Ifall du vill förstå hur en person med ätstörning tänker och fungerar ska du läsa boken. 

Friskskriven.

Förra veckan satte jag mig ner med min behandlare och en annan behandlare vid Huddinge för att gå över min status i min process mot friskskrivning. Vid Mando behöver man uppfylla sju stycken friskhetskriterier för att kunna bli friskskriven från behandlingen. 

1. Normalt ätbeteende och mättnad, dvs de äter 300-350 gram på 12-15 minuter

2. Normal vikt (för kvinnor BMI 19-24, för män BMI 20-25)

3. Normala laboratorievärden

4. Normalt psykiatriskt tillstånd (ångest, depression och tvångstankar/beteenden)

5. Tillbaka i skola eller arbete

6. Mat och vikt upplevs inte vara ett problem

7. Inga hetsätningar eller kräkningar de senaste 3 månaderna

Jag fick återigen fylla i en massa olika formulär som behandlarna sedan satte in i grafer för att mäta självbild, ångest/tvång/depression, matbeteenden och annat. Efteråt fick jag sitta i en "intervju" med den andra behandlaren, för att objektivt kunna mäta min status.

Efter att de diskuterat klart fick jag komma in i rummet igen, och de gratulerade mig.

"Du uppfyller alla sju kriterier, så vi kan friskskriva dig nu."

2014. En tid då jag än en gång skulle påbörja en påsdiet för att med alla medel bli kvitt mina kilon. Vill bara krama om den tjejen och förklara att det finns en sundare, lättare väg att gå.

Efter 1,5 år av ständiga möten, matvägningar, tårar, nya rutiner, omvärdering av mig själv och min kropp och mera tårar möttes jag äntligen av orden som så många gånger känts så långt borta, men som ändå kändes fullständigt naturliga när jag hörde dem. Jag känner nu igen min mättnad och vet när jag inte behöver äta mera. Jag kan med ögonen snitta upp en måltid på en tallrik som ligger mellan ca 280-320 gram. Jag har ett normalt BMI och ligger på en vikt som svänger lite ibland men ändå hålls väldigt stadig. Mina laboratorievärden är normala, och jag har inte känt starka depressions- eller tvångstankar på länge. Ångesten stiger lite till ytan ibland, men jag vet nu hur jag ska hantera den. Jag jobbar och tränar för att må bra.

Jag har inte hetsätit på väldigt länge, och det bästa av allt - mat och vad jag ska äta cirkulerar inte i huvudet från det att jag vaknar till det att jag går och lägger mig. Jag varken belönar eller straffar mig själv med mat. Jag känner inget behov av att väga mig varje dag - morgon och kväll - såsom tidigare.

Jag kommer att gå ett uppföljningsprogram på ca 2-3 år, där jag kommer in till Mando för att "kolla läget" med jämna mellanrum som utökas efterhand, detta för att minimera risken för återfall. Detta känns väldigt tryggt, då jag ändå känner att de på så sätt "håller mig och ryggen" ifall något skulle hända. Jag kommer sakna min behandlare väldigt mycket, han har varit en riktig klippa och en person jag känt väldigt mycket förtroende för.

Idag har jag svårt att känna igen mig i det destruktiva beteende som jag levde i så länge, men jag vet ändå att bara för att jag är friskskriven är jag inte 100% frisk än. Det är nu jag ska börja leva självständigt efter allt det jag lärt mig vid Mando, och försöka hantera svåra situationer själv på bästa sätt. Man kan bli frisk från en ätstörning, men det måste få ta sin tid. Men för första gången sen jag var en ca 13-årig tjej ser jag på framtiden med tilltro och ett lugn om att jag vet vem jag är, vart jag är påväg och att jag klarar av mer än vad jag tror. 

Att äntligen kunna träna utan att ständigt försöka tvinga ner fettprocenten, 

få mindre mage eller se ut på ett visst sätt - det är den största friheten.