Brev till en 20-åring

Göm dig inte bakom ditt långa hår,
du kommer må bättre när du väljer att klippa,
Oroa dig inte för dina lår
dina tvångstankar kring feta knän kommer du att slippa
Din mage kommer du inte alltid att hata,
jag vet - det låter för sjukt för att förstå.
Men när du börjar om den prata,
är det okej att den känns mjuk att känna på.

Om ett år kommer du inte vara ensam mer,
du träffar någon som älskar när du ler
Du kommer i början att vara rädd,
mest för att du verkligen till fullo blir sedd.
Oroa dig inte om din och T:s särflytt,
det kommer att gå bra och du får börja om på nytt.
Du kommer må bra av att bo själv en tid,
du hittar i ensamheten en inre frid.

Vad skulle du säga, om att gå ut utan smink?
Eller att nöja dig med endast en liten drink?
Om åtta år vågar du gå på stan som du är,
utan att bry dig om vem annan som ser dig där.
Om åtta år kan du även nyktert festa,
och att vakna upp utan baksmälla - det är det bästa.

Du kommer inte att ha lika mycket ångest och smygäta mer,
men det tar många år innan du inser:
Maten har för dig varit ett subsitut
för ångesten som i magen bildar en knut
Problemen kan inte lösas med mat
eller med att träna på grund av självhat
Bäst kommer du att må när du möter dina problem
men inte denna gång genom en diet som är extrem
Du behöver prata om det som varit och känna vad som på riktigt är fel
Och när du hittar dina sprickor, det är då du blir hel

Du är redan på väg, men resan är lång
Ingenting kommer du att ändra på grund av tvång.
Försök att vara snäll mot dig själv och din kropp,
när du älskar dig själv vågar du säga stopp.
Dina dieter kommer inte att hjälpa ett skit
och inte heller att hetsäta eller hälla i dig sprit.
När du vågar leva dag för dag
och ibland känna dig svag
Då kommer du hitta vägen som är rätt,
där du mår bra av maten - och en och annan plätt.