onsdag 9 mars 2016

Examenslängtan

Jag satt och drack kaffe här om dan med en av mina kurskamrater och pratade lite om Pampas-veckan på samma gång. Ska på både Prepampas-sitzen på torsdag och på kvällsfesten på fredag och undrade lite hur jag ska orka. På samma gång kom jag fram till att det är antagligen ett av de småningom sista riktigt ordentliga studieevenemangen som jag kommer att delta på innan jag bli utdimitterad, så det är lika bra att köra all in. Men vet ni vad? Det känns riktigt okej.

Jag har haft fem riktigt fina studieår, antagligen med en hel del mindre festande än många andra. Däremot har jag hunnit uppleva mycket ändå, och jag tror faktiskt att det faktum att jag har haft pojkvän hela min studietid har påverkat att jag inte har härjat lika mycket. Säger inte att det är så för alla, men antagligen nog för mig. Har aldrig varit så mycket för sitzer, utan trivs hellre på en förfest en lördagkväll med urvalda vänner och bekanta. Hann även ta ut mig ganska mycket på de två mellanår som jag hade innan lärarstudierna, vilket antagligen påverkade en hel del. Tänkte att jag skulle fylla upp halaren med märken under mitt sista år, men fast det har gått sisådär så gör det inget. Har haft så otroligt roligt här i Åbo ändå!

Så mycket människor jag har träffat, så mycket roligt jag har gjort, så många ställen jag har sett, så mycket kärlek överallt. Så många motgångar, och desto mera medvind.

Som sagt, fast examen är på kommande så tar det inte emot. Inte än iallafall. Det känns som att jag är redo för nästa steg i livet, come what may. Om inte annat, så åtminstone en fetare plånbok. Det är liksom nu det börjar.

När jag slutade nian hade jag däremot livskris. Minns hur alla grät och trodde att man aldrig skulle se varandra igen. Vissa såg man, andra inte. Helt naturligt. Henrietta däremot är fortsättningsvis en av mina mycket nära vänner.

När jag tog studenten var jag äventyrslysten och sugen på livet. Tiden på FKF gav mig ändå väldigt mycket, och en gång FKF:are - alltid FKF:are. Här hade jag redan fått en au pair familj i New York, som jag skulle flytta till två veckor senare. Det igen, är ett helt annat äventyr i sig.

2 kommentarer:

  1. vaaa, ha du vari au pair i new york?! va häftigt :D

    SvaraRadera
  2. Jepp, 09-10 va ja ett år :) Va no faktiskt ganska lifechanging!

    SvaraRadera

Här finns rum för ett moi. Pling!