STOPP, både din och min kropp

Jag läste precis Ellens inlägg om #metoo, en hashtag som för tillfället finns till för att uppmärksamma hur många som faktiskt har upplevt sexuella trakasserier eller övergrepp runt om oss. När jag läser hennes inlägg går mina känslor åt två håll - jag delvis nickar medhållande, delvis grimaserar åt hur sjukt detta är. Läs det.

Sexuella trakasserier är så vanliga, att nästan ingen riktigt orkar hålla på och kommentera om det längre. Att bli tagen på rumpan på baren eller få visslingar och kommentarer efter sig är något som man nästan inte orkar reagera på. Varför? Hur har vi inte kommit längre?

Jag har blivit sexuellt trakasserad så många gånger att jag knappt minns. Har jag varit inbjudande? Spelar det någon roll, egentligen? Om jag väljer att dansa på ett visst sätt på ett dansgolv, betyder det att man har allmän rätt till min rumpa? Om jag väljer att gå med dig till ett rum, betyder det att du automatiskt har rätt till min kropp?

STOPP. MIN. KROPP.

Något av de viktigaste orden du kan lära ett barn nu för tiden, nästan. Som lärare känner jag ett så stort ansvar för att eleverna från början ska lära sig att de har RÄTT till sin egen kropp, RÄTT att säga nej, RÄTT till sin egen identitet - utan att någon vuxen ska tvinga dem till något annat. Du MÅSTE inte krama nån. Du måste faktiskt inte det. 

När det gäller vad jag har hamnat ut för i mångt och mycket finns det nog inget som kunde ha hindrat det förutom jag själv eller den som utsatte mig. Föräldrar är väldigt hjälplösa i dessa situationer, då de sällan händer i deras närvaro. Lärare har heller ingen koll, ifall inte elever väljer att berätta. Därför behöver barnen lära sig rätten till sin egen kropp och rätten att säga nej, samt att man aldrig har rätt att ta på någon annan eller objektifiera någon annan. Det är även sällan som människor som blivit utnyttjade eller kränkta vågar prata om det, för rädslan av att bli dömd eller ifrågasatt.

När jag är 13 år har vi internet, och på msn dyker det titt som tätt upp en massa kontakter jag inte känner. Jag snackar rätt mycket med en kontakt som är 5 år äldre än mig, och ibland vill han videochatta. En dag när mamma och pappa inte är hemma videochattar vi och han ber mig att ta av mig tröjan och visa mig i BH. Jag vill inte. Han insisterar och blir arg. Jag tar av mig tröjan.

När jag är 14 år gammal skriver jag rätt mycket med en kille som är 4 år äldre. De andra tjejerna tycker jag är cool, och en dag föreslår han att vi ska träffas. Han vill plocka upp mig i sin bil mitt i natten, och jag är spänd och går med på det. Jag sover över hos min bästis för att mamma och pappa inte ska vakna, och träffar honom vid bilen. Vi kör runt ett tag innan han stannar på en skogsväg och släcker lamporna. Killen börjar kyssa mig och innan jag vet av vad som händer har han kört ner handen i byxorna på mig. Jag vågar inte säga något, men när han föreslår att vi ska sätta oss i baksätet säger jag att jag vill gå hem. Han blir arg och låter mig gå hem igen. 

När jag är 19 år bor jag i USA och hänger hos min pojkväns kompis, som bor i ett kollektiv med 3 andra i ett hus. Jag är nere i kompisens rum ensam, och han kommer in och stänger dörren. Jag är rätt full och sitter på sängen. Han kommer och sätter sig bredvid mig och börjar ta på mig. Jag säger att jag inte vill, då jag har något med hans kompis. Han tycker att man ska dela med sig och lägger sig över mig. Av chocken och rädslan över vad som händer och att min pojkvän ska komma in ligger jag tyst och låter honom fullborda sitt i några minuter. Efteråt drar han på sig byxorna och går utan ett ord, och jag känner mig äcklig, men berättar inte för nån. Jag var ju full och sa inte emot. Det är ju mitt fel.

När jag är 20 år gammal är jag på kära Ollis i Vasa. Jag dansar med tjejerna och lite med en kille som jag har framför mig. Killen slänger plötsligt fram handen och tar ett hårt tag om mitt underliv. Bara så där. Jag blir rabiat och vakterna tar i mig. Killen blir sen utslängd och portad.

Låt inte våra elever och döttrar behöva gå igenom samma sak som oss. Lär dem att säga ifrån och säga stopp, och att det är rätt att säga stopp i vilket skede som helst. Nästan 10 år efter att jag har varit i USA har jag äntligen vågat börja tänka att det som hände mig kanske inte var mitt fel. Innan det har jag bara skjutit tanken åt sidan och tänkt att jag får skylla mig själv. Men INGEN har rätt till min kropp utan tillåtelse. Både jag och du måste lära oss att läsa andra människors reaktioner på närhet. För när man minst anar det, kan en vuxen kvinna tio år senare kanske inse att hon blev sexuellt utnyttjad som ung vuxen.