fredag 13 oktober 2017

När man hittar det som är sitt

Helluu! Börjar bli en stund sen sist. Jag har väl mest jobbat i vanlig ordning, gått genom vattenpölarna som aldrig försvinner här och hängt me le boyfriend. Han är här igen och hälsar på, och det är så roligt varje gång han kommer ♡ Snart är han här på heltid! Har sovit så asdåligt hela veckan och var igår som en sur mört hela dan. Fick ÄNTLIGEN sova ut i onsdags och märker att jag behöver nog mina åtta timmar för att vakna utvilad. Det är så sjukt jobbigt att försöka orka med barnen också ifall man själv är trött.

Min underbara måndagskompis vid träningen ♥

Men ja, det jag egentligen tänkte snacka med er om är träningen. Jag läste någon gång på någon blogg att det spelar egentligen inte någon roll vad man tränar så länge man tränar. Det är väl lite så - man måste ju tycka om det man gör, annars är det ingen vits i längden. Förra våren testade jag på ett träningsprogram som gick ut på 28 minuter högintensiv träning, och jag ville dö varje gång. Visst - jag märkte att jag blev bättre, men det hjälpte ändå inte det faktum att jag drog mig för varenda träning och kände mig skit varje gång. Fick även en del små skador p.g.a. att en del av de högintensiva rörelserna inte funkar för en överviktig person. Så nä, så det lade jag av med rätt snabbt.

Men det som jag alltid kommer tillbaka till är styrkelyften och den tunga gymträningen. Jag varierar nog den under årets gång, men det är ändå det som får mig att känna mig stark, bra och glad. Gymträningen kör jag tre gånger i veckan, och nu har jag även kompletterat den med ridningen varje måndag. Ridningen gör så mycket för både kropp och själ - det är ren terapi att få spendera tid med hästarna, och det är så sjukt roligt att rida. Är så glad över att jag påbörjade ridningen, då det ändå har varit en barndomsdröm sen jag var liten. 

Visst, jag borde kanske sätta till löpning eller någon annan cardio. Jag vet. Men på samma gång tänker jag att jag redan tränar 4 gånger i veckan och att det räcker till ganska bra. Löpning har jag en sån sjuk hatkärlek till - ibland är det roligt och känns lätt och ibland vill jag bara dö och aldrig springa igen. 

Så länge man rör på sig och tycker om det man gör under tiden - det är allt som egentligen räknas i slutändan. Träning ska vara något roligt! Det är något som jag även har insett sen jag slutade väga mig. Fokuset gick från att tappa kilon mellan mina träningspass till att istället helhjärtat fokusera på själva utövandet - och det är ju så mycket roligare så. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här finns rum för ett moi. Pling!