Du ska inte tro det blir sommar

...för här är det ingen som sätter fart. Varken jag eller vädergudarna, ser det ut som. Tro mig, jag älskar att vara hemhemma, men hemma i Stockholm skulle jag nog antagligen ha varit brun i skinnet by now. Nåväl, vad är nu en finsk sommar. 

Min semestermålbild: vänkatten Sixten. Han vet hur en semester ska spenderas.

Det tog mig ungefär 4 dagar innan mina fötter var i fungerande form igen efter vandringen. Åkte på torsdag ner till Helsingfors och hängde med my man, största delen av dagarna i vågrät läge p.g.a. feber och värkande leder. Eeeeeeeh känner mig inte alls som en old woman in any way. Tror att jag aldrig har uppskattat fungerande fötter så mycket som efter de senaste dagarna.

Det känns som att jag fortsättningsvis sitter fast i något konstigt läge mellan jobb och semester. Har någon konstig bild av att semestern ska vara en enda rosenskimrande dröm av avslappning, noll planer och varma nätter. Kontra detta tycker jag att jag har åkt omkring mest hela tiden och hela tiden har något på gång. Nätterna behöver vi kanske inte ens kommentera. Sen vet jag inte om detta ens stämmer? Är jag egentligen mer ledig än jag upplever mig själv? 

De säger att det tar två veckor att komma in i semestermode. Anyday now, får man hoppas då. Även om inte kroppen gör så mycket så är huvudet ännu lite snurrigt, tycker jag. #semestergulis

Sen ser jag på den här bilden och undrar om jag inte bara borde ta med mig mat för två dagar och åka ut till sommarstugan i ensamhet. Bli lite "mökkihöperö", det är min dröm.