10 bekännelser

Jag har aldrig riktigt fattat Game of Thrones-hypen. Har sett typ två säsonger och ska nog se resten också, men kan inte förstå hur så många kan tycka serien är SÅÅ BRAA. Den är helt okej, men inget som ändå får mig att sitta vaken och vänta på nya avsnitt mitt i natten. #letthehateflow

Folk som inte kan fickparkera propert gör mig galen. Måste man verkligen fickparkera sin bil så att det finns typ 3 meter både framför och bakom, så att säkert INGEN annan ska rymmas in? Det är inte coolt, speciellt inte i akademikvarteren var det överlag finns rätt lite platser.

Jag gillar att ha tråkigt. Kan få en dag att gå utan att göra något speciellt. Då andra bara AAH vi måst hitt på nå!!!1! så e ja mest bara 'mjeh', och skulle hellre sätta igång en film bara. Det kan också bero på att jag har haft ganska intensiva studieår med jobb och skola, och njuter därför av de lugna stunderna.

Jag är väldigt närhetsberoende och kramas helst med allt och alla. Pussas också, if I may. Okokok inte alltså med främmande folk, men med familj/vänner/pojkvän. Jotain rajaa.

Jag får stressfeil av folk utan teknik på gymmet. Varför kommer du till ett gym för att träna, ifall du inte kollar upp tekniken bakom det du ska göra först? Det behöver man ingen PT för, allt finns på nätet! Läs på lite innan du tränar, om inte annat för att du kan faktiskt skada dig ordentligt. Det står t.o.m. på maskinerna väldigt tydligt hur du ska göra? Ser så sjukt mycket teknikfel överallt, och då är jag ändå inget pro. Tunga vikter gör dig inte cool - däremot ser du ut som ett fån när du gör triceppressar i kabel med hela kroppen.

.......

Jag tycker bloggvärlden är lite för ljus och glättig. Blir nästan rebelliskt surt över hur glatt och glättigt och PEPP-ALLT-ÄR. Även fast jag själv för det mesta är rätt pepp och glad. Men det bor nog en sur liten kärring i mig nånstans.

Jag gillar inte egentligen sitzar och tvångsstudieliv, har jag nog kommit fram till. Kör hellre spontan utgång eller planerad lördagsutekväll med tjejorna. Sillizar och allt skit gör mig bara trött.

Jag är en självpessimist och tror oftast att jag är eller kommer att prestera sämre än jag i själva verket gör. Blir hellre glatt överraskad än besviken. Jobbar på detta ändå genom att berätta högt för mig själv (och andra) ifall jag är duktig eller bra. Jantelagen kan ta sig.

Tanken på att jag ska ha ansvar över 22 tolvåringar i höst gör mig lite skitnödig. Jag vet att jag är en bra lärare och jag vet att jag kommer att klara det fint, men herregud vad mycket ansvar det är.

Jag skulle jättegärna börja vlogga, men vet inte riktigt hur jag ska börja. Vet inte heller riktigt hur jag ska bete mig framför en kamera? Blir sådär hopplöst awkward. MEN vill göra en massa challenges och sånt! Det ser så sjukt roligt utäää.