fredag 24 juli 2015

Jag är skyldiga er en förklaring


Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag fått förklara stavningen med mitt namn. En tid före jag blev född satt mor och far i bilen på väg till Bäckby (mommos) och en liten tjej ringde in till En gåva i toner. Tjejen hette Cindy, och det fastnade mina föräldrar för. Före dopet har jag hunnit heta både Ronja och Frida, men det slutgiltiga blev Cindy.

Ciddan, Simppan, Sintti: kärt barn har många namn. Cindy är nog ändå det namn som är mest nött. I skolor, på upprop, i andra gruppsammanhang har jag fått först rätta när mitt namn uttalas [SINDY] och säga att nej, [SINDI]. Sen kommer frågan: ...med S? å ja ba, nej, med C.

Cindy me C.

(Alla förstår ju att cindymeDc inte ser lika snärtigt ut). Dock är nog bloggnamnet [SINDIMEKK], men nu kanske ni fattar ordleken. Ifall ni har fattat tidigare, gratulerar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här finns rum för ett moi. Pling!