Saker som mina 13-åringar har lärt mig

Häj! Jag fick ett jättefint bloggtips om att skriva om vad mina 13-åriga ungar har lärt mig under ett år med dem i sexan. Det tyckte jag var verkligt bra, då de verkligen har lärt mig massor. Här delar jag iallafall med mig av några av de största lärdomarna. 

1. Barn har störst hjärtan.

I julas hade jag pyntat sönder mitt klassrum till max. Enda som saknades var en julgran, vilket en av mina elever påpekade. Jag orkade ändå inte tänka på det desto mer, och när barnen hade slutat för dagen satt jag kvar och jobbade i klassen. K från expeditionen kom plötsligt och hämtade mig för att få hjälp med något, och när jag sen vill gå tillbaka till klassen förbjuder hon mig, för att det obviously pågår något hemligt. Efter en stund säger hon att jag kan gå, och när jag kommer in i klassen står det en pyntad julgran i ett av hörnen. Då har ju killen som kommenterat saken tidigare galopperat hem med full fart efter skolan för att fråga sin mamma ifall han inte kunde få ta julgranen till skolan, då det verkligen skulle göra hans lärare glad. För hans lärare älskar verkligen julen. Sen har han släpat den genom stan till skolan för att i smyg sätta upp den i klassrummet.

Sista dagen innan påsklov upptäckte jag att någon hade ritat med tusch på våra element i klassen. Jag blev ju förstås både besviken och arg, och skickade ett mail åt föräldrarna att kolla med sina elever ifall någon är skyldig. Jag skrev också att jag kommer att behöva komma till skolan på långfredagen för att städa bort klottret, och att det inte känns speciellt kul. Det tog inte länge innan samtalen började komma. Elever som inte hade något med klottret att göra, men som ville komma och hjälpa därför att jag inte skulle behöva städa själv på en ledig dag. Föräldrar som hör av sig och säger att mina elevers SYSKON vill komma och hjälpa till. På långfredan står jag sen där tillsammans med en fin kille från min klass och skrubbar bort tuschen tillsammans. Bara för att han ville hjälpa. Det kom senare fram att de skyldiga inte ens gick i min klass.

2. När en människa är arg och i affekt ska du låta hen vara ifred.

Barn har väldigt långt så att säga känslorna "på ytan", och när en elev blir förbannad måste hen få möjligheten att bli lämnad ifred. Även om hen har gjort något som måste tas tag i och diskuteras, så kommer du inte att komma någon vart så länge människan är som högst på sin "aggressionskurva". Då ska människan istället få vara för själv och lugna ner sig, innan man tar samtalet. Jag lovar att samtalet kommer bli mycket mer konstruktivt, och även du som motpart/lärare kommer att vara mer balanserad.

3. Jag har lärt mig att uttrycka mina känslor.

Jag har fått hantera en hel del känslor under året, och elever märker när man mår dåligt, är glad etc., och de frågar även gärna. Jag försöker även ofta få mina elever att beskriva hur de känner i olika situationer. Så i dagens läge är jag nog både bättre att fråga människor om deras känslor + beskriva mina egna på ett annat sätt än för ett år sen. Jag är även en människa vars humör kan svänga ganska snabbt, och jag är väldigt tydlig med vad jag känner. Då behöver man också kunna förklara ibland för andra varför man reagerar som man gör i vissa situationer. Speciellt barn vill gärna ha en förklaring, inte vara ett "nå jag är nog bara lite ledsen". 

4. Med kärlek kommer man långt

Barn är väldigt accepterande gällande det mesta, så länge de kan vara trygga i att du tycker om dem, vill deras bästa och försöker förstå dem. Även i situationer där de är arga på dig och tycker att du är den orättvisaste vuxna människan i världen kommer de att falla tillbaka mot ditt lugn, din omtanke och din trygghet när de lugnar ner sig. För när barnen stormar behöver de känna att du är en trygg hamn. Ifall barnen känner att du tycker om dem och tror på dem, kommer också ditt liv som lärare att bli lättare, tro mig. De kommer att vilja vara till lags, de kommer prestera bättre och de kommer att ge så mycket kärlek tillbaka. Det är så värt engagemanget.

5. Var dig själv.

Barnen vill inte ha något annat. Våga vara knäpp, lite udda (ifall du är sån), våga vara cringe (som dagens ungdom sko säg). För även när du är pinsam och konstig älskar de dig för det. Barnen kommer också att våga blomma ut, så länge du vågar blomma först.