Jag orkar inte träffa dig

Se där, jag är än en gång tillbaka. Sedan vi pratades vid förra gången har jag carpat väldigt lite, däremot har jag haft pulsen i halsen i några veckor innan höstlov. Inget intressant egentligen - har bara haft fruktansvärt mycket att förbereda med mellanbedömningar inför utvecklingssamtalen som kommer efter höstlovet. Tack gode gud är det färdigt nu för denna gång.

Jag har inte kunnat blogga - däremot har jag läst massor med bloggar. Man hittar mina tankar sammanfattade väldigt bra i Karolinas inlägg om bloggtorka och Linns inlägg om trötthet. Speciellt Linns inlägg.

För herregud vad trött jag var varit. För en vecka sen kom jag hem till Finland på höstlov, och jag har varit så helvetes trött. Jag har sovit 9 timmar per natt, men har fortsättningsvis varit dödstrött när jag vaknat. Jag har tänkt göra massor, men har i slutändan mest bara suttit i soffan eller på en köksstol. Tänkte träffa massa människor - orkade träffa kanske hälften av dem. Jag stickade en socka som blev för stor och grät som ett barn när jag insåg att den blev fel. Fysiskt har kroppen strejkat med förkylning och tredagars huvudvärk. Jag har inte ens orkat eller haft inspiration att träna. (!)

Det tog ca sex dagar för mig att kunna släppa tankarna på jobb. Det att jag äntligen orkar blogga och att jag har tagit upp stickningen igen är positivt. Jag orkar göra något kreativt igen, utanför mitt jobb. Men ifall jag inte har hört av mig eller inte orkat träffa dig under tiden jag har varit hemma så innebär det inte att jag inte vill träffa dig. Det innebär verkligen att jag bara inte orkar. Att det tar mer än vad det ger för tillfället, även om jag älskar att umgås. Det har varit väldigt viktigt för mig att bara få vara stilla och helst inte göra något alls. 

När jag kommer tillbaka i jobb väntar nationella prov och en hög med utvecklingssamtal. Jag skulle ljuga ifall jag skulle säga att pulsen inte går igång när jag tänker på det. Så innan söndag försöker jag att låta bli.

Men herregud vilken räddning höstlovet har varit för mig. Och hur mycket jag än försöker carpa, och hur mycket jag än älskar mitt jobb, så kan jag inte låta bli att tänka att det är mindre än 7 veckor till jullov. Jag är ändå otroligt lycklig över att få komma tillbaka till jobbet på måndag, så det handlar väl bara om att överleva sitt första lärarår tror jag.

En tröitt höstlovsselfie på he.